Fliiizan

Kapitel 2. Familjen Hilary-Roff

Steg hördes på andra sidan dörren och bara någon minut efter att dom knackat öppnade en medelålders kvinna. Hennes hår var omsorgsfullt kammat och lagt i sidbena. Det knälång klänningen hon bar var vackert vår grön och visade upp ett par beniga knän. På fötterna bar hon ett par skor som matchade klänningen perfekt. Runt halsen hade hon en tunn silverkedja och på ringfingret satt en vigselring. Leah insåg snabbt att det här var Amanda Hilary-Roff, frun i huset. Hennes släta ansikte avslöjade ingenting om hennes exakta ålder, men dom spända käkarna gav henne en ganska så sträng uppsyn.

"Isolde och Leah Thompson förmodar jag?" Frågade hon leendes.

"Det stämmer frun" svarade Isolde och log inställsamt.

"Vi är på baksidan och skulle precis dricka eftermiddags kaffe. Ni får gärna komma och hålla oss sällskap, så kan ni börja packa upp sedan" sade Amanda och inväntade inte svart utan började med korta, snabba steg gå in mot huset igen. Leah och Isolde hade inget annat val än att följa efter. Rummen dom passerade var vackert möblerade med dyra tavlor på väggarna. I ett rum, som Leah bara fick en liten glimt av, verkade det stå bokhyllor, fyllda med böcker, från golv till tak. Det rummet skulle jag vilja besöka, tänkte hon och små sprang ikapp Isolde och Amanda. Dom kom ut i ett elegant vardagsrum i vilket det stod en radio på ett bord och spelade musik. Amanda öppnade artigt ett par glasdörrar och lät flickorna passera igenom innan hon själv följde efter. Och så stod om ute på den stora trä verandan. Mitt på den stod ett litet glas bord med tillhörande stolar. På bordet stod två kannor, helt identiska. Vitt porslin med snirkliga blommönster målade på. Runt kannorna stod koppar, med samma mönster som kannorna. Där fanns även en liten mjölkkanna, även den följde blomtrenden. Mitt på bordet stod en glasmontering, den hade sju våningar och på varje våning fanns en sorts sötsak. På första låg där mjuka kakor, på den andra, tredje, femte och sjätte var det håra kakor. På det fjärde låg frukt, och högst upp låg några körsbär. En man som satt med ryggen emot dem, vände sig plötsligt om och sken upp när han såg dem komma gåendes. När dom nådde bordet reste han sig artigt och skakade deras händer med ett stadigt handslag.

"Ni måste vara döttrarna Thompson, vad trevligt att äntligen få träffa er. Det har vi alla sett fram emot så mycket, inte sant Tania?" frågade han och vände sig mot flickan med mörkbrunt hår som satt mittemot honom.

"Jovisst pappa absolut" mumlade hon och återgick sedan till den bok hon satt och läste.

"Slå er ner, slå er ner för all del. Inte ska ni stå och fika" utbrast mr Hilary-Roff och gestikulerade åt dom båda flickorna att slå sig ner. Leah satte sig bredvid Tania och försökte i smyg se vad det var hon läste. Men det var svårt, dikter antagligen eftersom hon inte hittade något direkt samband mellan meningarna.

"Vad önskar damerna? Kaffe eller te?" Frågade mr Hilary-Roff och hällde snabbt upp kaffe åt Isolde och te åt Leah. Precis som dom bett honom.

"Tack så mycket mr Hilary-Roff" sade Isolde och log mot honom.

"Men för all del, och snälla ni kalla mig Tobias. Det går så bra så"

"Okej, Tobias" sade Isolde och skrattade snabbt till innan hon återgick till sitt kaffe. Leah ägnade sin uppmärksamhet åt Tania och precis när hon vände blad frågade hon snabbt,

"Vad är det du läser?"

"Dikter, ingenting som angår en aktris förmodar jag" svarade hon och log överlägset mot Leah som blev helt paff. En sådan kylighet hon uppvisade! Var hon ett levande isberg, eller bara kylig på ytan?

"Tobias! Tobias! Nikolaj har ramlat i dammen igen!" Hördes en andfådd röst inifrån Hilarygardens park liknande trädgård.

Tänkte lägga upp ett av kapitlen ifrån dne nya berättelsen jag håller på och kladdar på, skicka gärna kritik =)

Kapitel 1. Ankomst

Högröd i ansiktet, av ansträngning, hoppade Leah Corinne Thompson av cykeln framför Hilarygardens präktiga huvudbyggnad. Hon vände sig om mot sin syster, Isolde Daniella Thompson och log uppmuntrande samtidigt som dom började leda cyklarna dom sista metrarna fram till den hal måne formade stentrappan, som ledde upp till en stor, mörk ytterdörr.

"Äntligen framme!" Utropade Leah glatt. Hennes syster kom upp jämsides med henne och hon var precis lika röd i ansiktet hon också, fast hon var ändå vacker. Det var skillnaden mellan dem två, Leah såg ganska alldaglig ut, bort sett ifrån det röda håret. Isolde däremot, hon hade väldigt ljust blont hår och gröna ögon. Hyn var slät och ljus, inte en ända fräkne någonstans. Munnen ständigt formad till ett litet, litet leende, hon var som en grekisk gudinna. Så perfekt och välbygg var hon, och inte bara det att hon hade skönheten, hon var smart också. Höga examens betyg gjorde henne till en fantastisk förebild för många andra flickor som ansågs dumma, just för att dom var så slående vackra. Och alla pratade alltid avundsjukt med Leah om hennes syster, tänk att ha en syster som hon sa de. Men Leah uppskattade det inte, hon jämfördes jämt och ständigt med sin syster. Och självklart fick det hennes brister att framträda ännu mer vid sidan av Isolde... då kunde Leah lika gärna ha varit ett fattigt barn ifrån något barnhem som råkade stå bakom flickan som alla beundrade. Hon väcktes ur sina funderingar med ett överraskat skrik, hon såg snabbt upp och såg att en av Isoldes många cykelväskor hade ramlat av. Och innehållet hade hamnat överallt runt henne, på marken.

"Oj herregud! Det var inte bra." mumlade hon och vände sig sedan halvt om halvt om till sin lilla syster.

"Leah! Snälla du, kan du inte hjälpa mig att städa upp röran som jag orsakade nu"

"Självklart Isolde, jag ska bara ställa ifrån mig min cykel" svarade hon och gick med raska steg förbi sin syster. Cykeln lutade hon försiktigt, men snabbt mot väggen och på ett ögonblick var hon tillbaka vid sin systers sida. Isolde gjorde en ansats att böja sig ner och plocka upp sakerna, samtidigt som hon hade en hand på styret. Cykeln vinglade farligt så Leah hejdade henne med en handrörelse.

"Låt mig sköta det där. Gå och parkera cykeln istället"

"Tack så mycket Leah, du är ovärderlig!" Ropade systern över axeln samtidigt som hon gick och ställde sin blåa dam cykel bredvid Leahs röda. Sakerna var snabbt ihop plockade och den lilla väskan satt snart fast tillsammans med dom andra igen. Leah tog ett steg upp på stentrappan, sandalens lilla klack slog i kanten och hon fick lyfta foten ordentligt innan hon tog nästa steg. Isolde stod redan vid dörren och när Leah stod precis bakom henne tog hon ett djupt andetag, och knackade bestämt på.